I dessa tider med social distansering, och med fortfarande bara två timmars bilväg tillåten kom jag på den strålande idén att gå en del av Skåneleden. Varför valet föll just på att gå runt Kullahalvön minns jag inte, men så blev det.
Mannen hade en hel del synpunkter på idén från början, Han behöver lite tid på sig innan idéerna blir hans.
Nåväl, idag har vi i alla fall startat vår hemester. Bilen parkerades i Rekekroken, och ryggsäckarna åkte upp på våra ryggar. Den här gången ska vi gå runt med full packning. Även det var min idé. Tyvärr, för jag har allt mer insett vilken affärsidé det är att arrangera vandringar och köra vandrarnas bagage mellan övernattningarna.
Vis av tidigare erfarenhet tyckte jag att jag ändå packat väldigt sparsamt. Inga utsvävningar vare sig beträffande klädsel eller något annat. I sista minuten åkte jeansen och regnjackan ut igen, och ingen hårtork eller smink heller. Det blir det naturliga looken hela vägen.
Planen var att följa Skåneleden, etapp 2 av SL5, till Arild. En sträcka på 9 km enligt kartan och guiden på skaneleden.se
Därutöver var det inplanerat en omväg på några km för härligt onyttig lunch med våfflor och grädde hos Flickorna Lundgren på Skäret.
Fram till Svanshall var det inga problem, sedan tyckte jag det blev tufft. Tuffare än alla backarna på Kanarieöarna trots att det var nästan plan mark. Det var tanken på våfflor som drev mig vidare. Vet inte om det var astman, allergi eller virus som bråkade med mina luftrör.
Och så hade de jäkla systrarna Lundgren stängt!!!
Det blev i alla fall en paus med medhavt vatten och energibars, plus att jag packade om min ryggsäck och Mannen tog en del, så det blev mer jämvikt. Sedan gick det lättare igen.
Och det är ju så otroligt vackert! Stigar genom skogsmark, utmed havet på klappersten, genom hagar med kossor eller får i strålande sol – för det hade jag ju bestämt när jag lade av regnjackan. Det var som att vandra i en reklamfilm för den svenska sommaren.
Eftersom det inte blivit våfflor tänkte vi fika nere i Arild innan vi gick till vårt bokade boende på Arilds Vingård, men allt var stängt. Ingen säsong än, och dessutom måndag, så det var bara att gå direkt till Vingården. Naturligtvis uppför en dryg backe, för så bor vi tydligen alltid.
Ägarinnan Anette Ivarsson förbarmade sig över oss utsvultna vandrare och serverade ost- och charktallrik med ett glas vin fast inte restaurangen öppnat än. Sedan tog hennes man Jonas med oss och de fyra övriga gästerna på en guidad tur i vingården och vinkällaren. Arilds Vinård är Sveriges största vingård med 120000 plantor på 2000 hektar. Solarisen blev klar favorit här.
Middagen gick inte av för hackor den heller, med en god fisksoppa och Gino till efterrätt. Och ja, nu testade vi bariquen och late harvest av solarisdruvan också.
Det enda störande momentet var två herrar med nollåttedialekt som visste allt om allt, framför allt vad som var fel i Sverige och vad de kunde gjort bättre, vid ett annat bord. De hade hyrt cyklar och en av dem var enligt sin egen utsago stel som ett morgonstånd i kroppen. Kunde tillagt att han dessutom var lika spänd som en gammal slutmuskel. Men jag visade prov på stor självbehärskning som inte lade mig i deras besserwisseri.
Nu väntar sköna sängar så vi kan ladda inför turen till Mölle i morgon.
